Hur tycker man någonting å 4700 studenters vägnar? Nästan 5000 studenter som precis som studentgruppen som helhet är en extremt hetrogen grupp bestående av personer i alla åldrar med olika bakgrund och olika syn på sin studentidentitet och sin utbildning.
Som studentrepresentant och kåraktiv hamnar man regelbundet i situationer där man tvingas ta ställning i frågor som blir påtagligt politiska och inte sällan kontroversiella. Detta trots att man som representant inte är vald på politisk grund eller med något uttalat politiskt mandat.
Utbildningsfrågor är hett politiskt stoff och inte sällan också intressanta nyheter. Vi har som exempel den nu aktuella frågan om studieavgifter för studenter som kommer från länder utanför EU för att studera i Sverige. Andra exempel är förslaget om den nya lärarutbildningen som väntas komma i januari och den för kårerna högaktuella frågan om kårobligatoriets avskaffande. I alla dessa frågor vet vi att studenterna sinsemellan har skiljda åsikter vilka inte nödvändigtvis speglas i vad kåren tycker eller vilka frågor vi driver.
Vi som organisation vinner trovärdighet genom att vara partipolitiskt obundna men agerar på arenor och i frågor som ofta är starkt präglade av partipolitiska ställningstaganden. Vår målsättning är att representera en specifik grupp studenters intressen, problemet är att vi idag inte har något bra sätt att låta våra studenters skiljda intressen speglas i hur organsiationen styrs eller vad vi driver. Vi agerar som en person som för 4700 studenters talan. Det är i praktiken omöjligt och bygger på att vi ser studenter som en grupp. Konsekvensen blir att vi drar oss för att uttala oss i heta eller kontroversiella politiska frågor. Bra eller dåligt? Därom tvista de lärde i kårvärlden.
torsdag 3 december 2009
tisdag 10 november 2009
Inflytandets förutsättningar
Inflytandet är en rättighet för alla oss studenter. Våra studentförfäder stod en gång i tiden på barrikaderna, för den rätten. De demonstrerade, de ockuperade, de brann!
Idag har vi mycket av det de då kämpade för. Vi har lagstadgad rätt till inflytande över alla de beslut som fattas på universitetet som berör vår utbildning. I alltifrån grupper och kommittéer på institutionsnivå och upp till universitetsstyrelsen har vi rätten att vara med.
Att påverka på lika villkor.
Även på nationell nivå deltar vi i styrelser och grupper som diskuterar, bereder och beslutar om saker som direkt eller indirekt påverkar det vi ofta ägnar flera år av våra liv åt, vår utbildning. En enorm investering!
Vi har alla förutsättningar att finnas med;
att ta platsen och påverka den på riktigt!
Men riktigt inflytande kommer nu inte av sig själv.
Det räcker inte att förutsättningarna och möjligheterna finns. Det krävs också en vilja av någon som är beredd att utöva inflytandet, någon som vill ta ansvaret. Många finns, många gör massor, men långt ifrån alla.
Varför har studentkårerna generellt sett lågt valdetagande?
Varför är det ingen konkurrens om de platser studenterna har i universitetsledningen?
Varför måste man hela tiden tjata för att få studenter att ta ställning?
Kårerna kanske är för dåliga på att kommunicera vad vi gör eller vad det spelar för skillnad. Eller så är det helt enkelt bara för jobbigt.
Oavsett så var det nog inte det de hoppades på, när de stod där på barrikaderna.
Trots att vi har alla förutsättningar, eller kanske just därför, så saknas allt för ofta något av det som krävs för att vi studenter ska utöva det inflytande, den makt,
som vi har rätt till.
Vi har det kanske alldeles för bra? Vi har kanske ingen anledning att skriva fler protestlistor, ockupera fler kårhus eller demonstrera mera? Vi kanske är för välorganiserade, för lyssnade på?
Då är det kanske bra att kårobligatoriet försvinner?
När ingen längre vill betala för studentinflytandet och saker och ting börjar skita sig för studenterna. Då tvingas studentkårerna obducera sig själva i jakten på vad som gick fel. Då kanske man kan börja om? Då kanske man kan brinna igen!
Idag har vi mycket av det de då kämpade för. Vi har lagstadgad rätt till inflytande över alla de beslut som fattas på universitetet som berör vår utbildning. I alltifrån grupper och kommittéer på institutionsnivå och upp till universitetsstyrelsen har vi rätten att vara med.
Att påverka på lika villkor.
Även på nationell nivå deltar vi i styrelser och grupper som diskuterar, bereder och beslutar om saker som direkt eller indirekt påverkar det vi ofta ägnar flera år av våra liv åt, vår utbildning. En enorm investering!
Vi har alla förutsättningar att finnas med;
att ta platsen och påverka den på riktigt!
Men riktigt inflytande kommer nu inte av sig själv.
Det räcker inte att förutsättningarna och möjligheterna finns. Det krävs också en vilja av någon som är beredd att utöva inflytandet, någon som vill ta ansvaret. Många finns, många gör massor, men långt ifrån alla.
Varför har studentkårerna generellt sett lågt valdetagande?
Varför är det ingen konkurrens om de platser studenterna har i universitetsledningen?
Varför måste man hela tiden tjata för att få studenter att ta ställning?
Kårerna kanske är för dåliga på att kommunicera vad vi gör eller vad det spelar för skillnad. Eller så är det helt enkelt bara för jobbigt.
Oavsett så var det nog inte det de hoppades på, när de stod där på barrikaderna.
Trots att vi har alla förutsättningar, eller kanske just därför, så saknas allt för ofta något av det som krävs för att vi studenter ska utöva det inflytande, den makt,
som vi har rätt till.
Vi har det kanske alldeles för bra? Vi har kanske ingen anledning att skriva fler protestlistor, ockupera fler kårhus eller demonstrera mera? Vi kanske är för välorganiserade, för lyssnade på?
Då är det kanske bra att kårobligatoriet försvinner?
När ingen längre vill betala för studentinflytandet och saker och ting börjar skita sig för studenterna. Då tvingas studentkårerna obducera sig själva i jakten på vad som gick fel. Då kanske man kan börja om? Då kanske man kan brinna igen!
söndag 1 november 2009
Senaste veckan har vi svarat på en remiss från globaliseringsrådet om hur Sverige ska öka sin konkurrenskraft i en globaliserad värld. Exempelvis tas skolans roll upp som viktig aktör för att mäta sig som kunskapsnation. Även lärarutbildningen sätts som vanligt i ljuset och högre utbildning i allmänhet lyfts. Denna remiss tillsammans med andra ämnen har aktualiserat frågor om kvalitet och ställda krav i utbildningen. Vi arbetar mycket gentemot lärarutbildningen och driver frågor om kvalitet och rättssäkerhet i utbildningen.
Nyligen har vi just för kvalitén drivit igenom principen att lärarstudenter i första hand ska skriva examensarbete enskilt istället för i par som tidigare. Vårt ställningstagande har baserats på den grundläggande tanken om att enskilda prestationer måste kunna urskiljas. Detta för att möjliggöra en bedömning som är rättssäker och möjlig att basera på vilka kunskaper studenten kan visa att den tillgodogjort sig.
I helgen är jag och vice ordföranden på konferens i Köpenhamn för att lära sig av den danska studentrörelsen som länge arbetat utan kårobligatorie. Vi träffar kårer från hela Sverige och inspireras i det arbete vi har framför oss.
Nyligen har vi just för kvalitén drivit igenom principen att lärarstudenter i första hand ska skriva examensarbete enskilt istället för i par som tidigare. Vårt ställningstagande har baserats på den grundläggande tanken om att enskilda prestationer måste kunna urskiljas. Detta för att möjliggöra en bedömning som är rättssäker och möjlig att basera på vilka kunskaper studenten kan visa att den tillgodogjort sig.
I helgen är jag och vice ordföranden på konferens i Köpenhamn för att lära sig av den danska studentrörelsen som länge arbetat utan kårobligatorie. Vi träffar kårer från hela Sverige och inspireras i det arbete vi har framför oss.
tisdag 13 oktober 2009
En häst i kårGöteborg
Long time no se, men veckorna har varit händelserika och terminen har hunnit komma igång ordentligt.
SLUGs förhandlingar med FFS och Haga om att gå ihop till en kår har resulterat i konkreta förslag till ny organisation och i veckan möttes våra medlemmar för att dela med sig av sina tankar och idéer. Det var heta diskussioner 50 kårmuppar emellan och arbetet går nu vidare på bred front. Tre arbetsgrupper bildades som bland annat ska ta fram förslag till stadgar och delegationsordning och diskutera ekonomin i en ny gemensam kår.
Senare i veckan fick vi finbesök från Stockholm och vårt nationella samarbetsorgan Sveriges förenade studentkårer, SFS. Jonas, anställd för att stötta kårerna i arbetet med att ställa om inför avskaffandet av kårobligatoriet ska hjälpa oss i arbetet med sammanslagningen.
Vi har själva börjat prata om att tillsammans anställa någon för att styra upp det här mastodontprojektet.
Arbetet med den här sammanslagningen börjar kännas som att ha häst. För var dag som går kräver den mer och mer och växer sig hela tiden större. Den äter nu verkligen som en häst av min tid och energi. Den enda skillnaden är egentligen att jag inte kommer kunna sälja den dyrt när den blivit en riktig racerhäst.
På tal om SFS har vi i förra veckan också besvarat den internremiss som gått ut till Sveriges alla kårer om hur det nationella studentinflytandet och SFS ska organiseras och finansieras i framtiden. På fredagen överlämnades remissvaret personligen till SFS ordförande Klas-Herman och vice ordförande Robin på SFS kontor i centrala Stockholm. SLUGs utsända Josefin Ahbin och Marie Norman mottogs med öppna armar och visades runt i de nya lokalerna. Se filmen från det högtidliga överlämnandet här http://www.facebook.com/video/video.php?v=156344002190&ref=mf
Tills vi mötas, gnägg gnägg från SLUGs ordförande.
Marie Norman
SLUGs förhandlingar med FFS och Haga om att gå ihop till en kår har resulterat i konkreta förslag till ny organisation och i veckan möttes våra medlemmar för att dela med sig av sina tankar och idéer. Det var heta diskussioner 50 kårmuppar emellan och arbetet går nu vidare på bred front. Tre arbetsgrupper bildades som bland annat ska ta fram förslag till stadgar och delegationsordning och diskutera ekonomin i en ny gemensam kår.
Senare i veckan fick vi finbesök från Stockholm och vårt nationella samarbetsorgan Sveriges förenade studentkårer, SFS. Jonas, anställd för att stötta kårerna i arbetet med att ställa om inför avskaffandet av kårobligatoriet ska hjälpa oss i arbetet med sammanslagningen.
Vi har själva börjat prata om att tillsammans anställa någon för att styra upp det här mastodontprojektet.
Arbetet med den här sammanslagningen börjar kännas som att ha häst. För var dag som går kräver den mer och mer och växer sig hela tiden större. Den äter nu verkligen som en häst av min tid och energi. Den enda skillnaden är egentligen att jag inte kommer kunna sälja den dyrt när den blivit en riktig racerhäst.
På tal om SFS har vi i förra veckan också besvarat den internremiss som gått ut till Sveriges alla kårer om hur det nationella studentinflytandet och SFS ska organiseras och finansieras i framtiden. På fredagen överlämnades remissvaret personligen till SFS ordförande Klas-Herman och vice ordförande Robin på SFS kontor i centrala Stockholm. SLUGs utsända Josefin Ahbin och Marie Norman mottogs med öppna armar och visades runt i de nya lokalerna. Se filmen från det högtidliga överlämnandet här http://www.facebook.com/video/video.php?v=156344002190&ref=mf
Tills vi mötas, gnägg gnägg från SLUGs ordförande.
Marie Norman
lördag 5 september 2009
Vad tusan får jag för kåravgiften?
Ett två tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det… Och på det sjätte small det ta mig tusan!
Det är nu ganska exakt sex veckor sedan jag började jobba på riktigt i slutet av juli. Veckorna fram tills nu har framförallt handlat om att förbereda; både kårexpeditionen och oss som jobbar där, men också arbetet som väntar under året. På pedagogen där vi har våra lokaler har det varit tyst och tomt och de här studenterna vi jobbar för har känts märkligt avlägsna.
Men så i måndags, på det sjätte, så small det alltså. Plötsligt var cafeet, biblioteket och expeditionen fullsmockad med folk och vårt schema över kursintroduktioner fulltecknat. Vi har ägnat veckan åt att träffa och introducera nya studenter.
Under en nollningsaktivitet fick jag frågan från en ny student: Vad tusan får man för den här kåravgiften egentligen? Jag insåg att det som för mig som engagerad i kåren känns självklart, minsann inte är så lätt att förklara på två minuter över en öl. Jag gjorde ett tappert försök och nämnde både studentrabatter och vikten av att ha inflytande över sin utbildning. Studenten verkade knappast övertygad.
Pratade sedan med en vän som berättade om en organisation där de tagit fram en förklaring av vad de gjorde som var så kort att den skulle gå att dra under en hissresa. Jag får ta ett par turer i hissen på pedagogen och slipa mina argument…
Det har i vilket fall varit en fantastiskt kul vecka. Grymt roligt att träffa er nya studenter och höra vad ni tänker inför er utbildning. Jag inser också vad det är jag jobbar med och för vem. Så kul och viktigt som det har känts att jobba den här veckan, övertygar mig ytterligare om hur viktigt det är att vi som jobbar på studentkåren träffar er studenter så mycket vi bara kan, och inte bara när saker redan har gått snett.
På tisdag den 8e september kan du fika med studentkåren. Vi bjuder på kaffe i caféet i A huset på Pedagogen. Kom och snacka utbildning eller fråga oss om vad tusan man får för kåravgiften egentligen. Jag lovar att vara bättre förberedd!
I övrigt har debatten i veckan för vår del kretsat kring frågan om studenters studiemedel, aktualiserat av Sakine Madons ledare i expressen http://www.expressen.se
Studiemedlet justeras förvisso efter konsumentprisindex, men eftersom bostadspriserna stiger snabbare än prisindex och hyran är en av studentens absolut största utgifter räcker studiemedlet ändå inte till. Naturligtvis ska studenter kunna extrajobba om de vill, problemet uppstår när en stor andel studenter uppger att deras studier blir lidande för att de tvingas lägga värdefull studietid på att arbeta.
Tills vi möts
Kör så det ryker
Det är nu ganska exakt sex veckor sedan jag började jobba på riktigt i slutet av juli. Veckorna fram tills nu har framförallt handlat om att förbereda; både kårexpeditionen och oss som jobbar där, men också arbetet som väntar under året. På pedagogen där vi har våra lokaler har det varit tyst och tomt och de här studenterna vi jobbar för har känts märkligt avlägsna.
Men så i måndags, på det sjätte, så small det alltså. Plötsligt var cafeet, biblioteket och expeditionen fullsmockad med folk och vårt schema över kursintroduktioner fulltecknat. Vi har ägnat veckan åt att träffa och introducera nya studenter.
Under en nollningsaktivitet fick jag frågan från en ny student: Vad tusan får man för den här kåravgiften egentligen? Jag insåg att det som för mig som engagerad i kåren känns självklart, minsann inte är så lätt att förklara på två minuter över en öl. Jag gjorde ett tappert försök och nämnde både studentrabatter och vikten av att ha inflytande över sin utbildning. Studenten verkade knappast övertygad.
Pratade sedan med en vän som berättade om en organisation där de tagit fram en förklaring av vad de gjorde som var så kort att den skulle gå att dra under en hissresa. Jag får ta ett par turer i hissen på pedagogen och slipa mina argument…
Det har i vilket fall varit en fantastiskt kul vecka. Grymt roligt att träffa er nya studenter och höra vad ni tänker inför er utbildning. Jag inser också vad det är jag jobbar med och för vem. Så kul och viktigt som det har känts att jobba den här veckan, övertygar mig ytterligare om hur viktigt det är att vi som jobbar på studentkåren träffar er studenter så mycket vi bara kan, och inte bara när saker redan har gått snett.
På tisdag den 8e september kan du fika med studentkåren. Vi bjuder på kaffe i caféet i A huset på Pedagogen. Kom och snacka utbildning eller fråga oss om vad tusan man får för kåravgiften egentligen. Jag lovar att vara bättre förberedd!
I övrigt har debatten i veckan för vår del kretsat kring frågan om studenters studiemedel, aktualiserat av Sakine Madons ledare i expressen http://www.expressen.se
Studiemedlet justeras förvisso efter konsumentprisindex, men eftersom bostadspriserna stiger snabbare än prisindex och hyran är en av studentens absolut största utgifter räcker studiemedlet ändå inte till. Naturligtvis ska studenter kunna extrajobba om de vill, problemet uppstår när en stor andel studenter uppger att deras studier blir lidande för att de tvingas lägga värdefull studietid på att arbeta.
Tills vi möts
Kör så det ryker
torsdag 27 augusti 2009
Välkommen till SLUGbloggen
Efter mycket om och men har jag äntligen fått tummen ur och satt mina planer i verket om att bli den nya blogg-drottningen, åtminstone på vår egen kårexpedition…
Det här är bloggen för SLUG; utbildningsvetenskapliga studentkåren vid Göteborgs universitet. Den kommer framförallt att gästas av mig; kårordföranden och mina tankar om vad som händer i organisationen och i studentpolitiken just nu. Jag tänkte att kan Obama och Carl Bildt så kan väl jag.
Under året kommer det att hända massor både i politiken och i studentvärlden som kommer att påverka studenter, kårer och universitet och högskolor. I höst kommer regeringens förslag till en ny lärarutbildning som i allra högsta grad berör oss och våra studenter, då dessa till stor del utgörs av lärarstudenter. Vi var redan i våras med och diskuterade utredningen som kommer att ligga till grund för förslaget, och kommer i höst att fortsätta påverka universitetet i genomförandet.
Den första juli 2010 avskaffas det kårobligatorium som idag tvingar alla studenter att vara medlemmar i en studentkår. Detta kommer att påverka oss och våra förutsättningar att göra det vi gör idag. Hur många studenter som kommer att välja att vara med i en kår är svårt att uppskatta och kommer att vara direkt avgörande för vilken verksamhet vi kommer att kunna ha om ett år. Under året gör vi allt vi kan för att skapa en studentkår som även på lång sikt kan bevaka studenters intressen i utbildningarna och driva studenternas frågor.
Vi har nu en unik chans att skapa grymma former för studenters inflytande och studiesocial verksamhet. Som min läromästare Obama hade sagt: ”Yes we can!”
Det här är något av det som kommer att uppta en stor del av min tid och tankeverksamhet under de två terminer som jag kommer att vara SLUGs ordförande. En hel del av det kommer jag att försöka dela och diskutera här.
Nästa vecka börjar terminen och våra studenter kommer att börja fylla Pedagogens lokaler. Vårt verksamhetsår har pågått sedan den första juli men det är först nu det börjar hända grejer.
Det känns grymt kul att få träffa er alla nya studenter på introduktioner och under nollningsaktiviteter framöver.
Jag hoppas kunna träffa er mycket under hela året för att få höra vad DU tycker om din utbildning och vad du vill ha ut av din studentkår.
För SLUG är studenter.
Du är student, du är SLUG!
Marie Norman
Kårordförande
Det här är bloggen för SLUG; utbildningsvetenskapliga studentkåren vid Göteborgs universitet. Den kommer framförallt att gästas av mig; kårordföranden och mina tankar om vad som händer i organisationen och i studentpolitiken just nu. Jag tänkte att kan Obama och Carl Bildt så kan väl jag.
Under året kommer det att hända massor både i politiken och i studentvärlden som kommer att påverka studenter, kårer och universitet och högskolor. I höst kommer regeringens förslag till en ny lärarutbildning som i allra högsta grad berör oss och våra studenter, då dessa till stor del utgörs av lärarstudenter. Vi var redan i våras med och diskuterade utredningen som kommer att ligga till grund för förslaget, och kommer i höst att fortsätta påverka universitetet i genomförandet.
Den första juli 2010 avskaffas det kårobligatorium som idag tvingar alla studenter att vara medlemmar i en studentkår. Detta kommer att påverka oss och våra förutsättningar att göra det vi gör idag. Hur många studenter som kommer att välja att vara med i en kår är svårt att uppskatta och kommer att vara direkt avgörande för vilken verksamhet vi kommer att kunna ha om ett år. Under året gör vi allt vi kan för att skapa en studentkår som även på lång sikt kan bevaka studenters intressen i utbildningarna och driva studenternas frågor.
Vi har nu en unik chans att skapa grymma former för studenters inflytande och studiesocial verksamhet. Som min läromästare Obama hade sagt: ”Yes we can!”
Det här är något av det som kommer att uppta en stor del av min tid och tankeverksamhet under de två terminer som jag kommer att vara SLUGs ordförande. En hel del av det kommer jag att försöka dela och diskutera här.
Nästa vecka börjar terminen och våra studenter kommer att börja fylla Pedagogens lokaler. Vårt verksamhetsår har pågått sedan den första juli men det är först nu det börjar hända grejer.
Det känns grymt kul att få träffa er alla nya studenter på introduktioner och under nollningsaktiviteter framöver.
Jag hoppas kunna träffa er mycket under hela året för att få höra vad DU tycker om din utbildning och vad du vill ha ut av din studentkår.
För SLUG är studenter.
Du är student, du är SLUG!
Marie Norman
Kårordförande
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
